Respekt?

Nu är jag nästan lite ledsen, jag satt här och skrev på mitt första inlägg i den här bloggen och så råkar jag av någon anledning tryckte på någonting så att allt försvinner. Jag hade skrivit ett riktigt långt inlägg skall tilläggas. Ja ja hur som helst skrev jag att jag har haft en helt underbart fantastisk helg i goda vänners lag, trevliga restaurang och krogbesök och idag har varit en superfin söndag. Jag vaknade helt obakis efter en mycket lång och dansfylld lördagsnatt och jag hade nog faktiskt ett leende på läpparna tills jag satte tårna på det där iskalla golvet nedanför sängen... då ville jag inte kliva upp längre. Men, men det blev stan istället i alla fall. Sallad på Sandy's och biokväll med finaste flicksen. Tack för en underbar helg.

Hur som haver skrev jag mitt första inlägg som försvann helt spårlöst om tanklösa och respektlösa människor och hur trött jag är på att vi snarare är elaka mot varandra än snälla. Vad grundar jag mina tankar på? hmm... ja efter en incident på tunnelbanan i fredags natt tappade jag lite respekt för mänskligheten, speciellt packade matchosnubbar som tror att de äger hela världen, då de rent av hånade en stackars ung kille som vågade vara sig själv och som borde få all cred i världen för att han har en sådan självrespekt och säkerhet att han vågar gå ut i kvinnokläder. För skam den som ä annorlunda eller? Kanske hade killen bara varit på maskerad, men av att utläsa hans ansiktsuttryck så tog matchosnubbarnas kommentarer som nålar i en nåldyna på denna harmlösa unga kille som kanske hade haft en riktigt fantastisk kväll med sina vänner tills han satte foten på tunnelbanan och blev behandlad som en fluglort och helt utan respekt av människor som inte ens har en aning om vem han är.

Kommentarerna och fulheten hos dessa berusade trångsynta matchistiska äckel blev till slut så hårda att jag inte kunde hålla käften. Och inom loppet av en sekund så tror jag att de där elaka jäklarna tappade både hakan och modet, för det var många ogillande blickar som hade dem i sin uppmärksamhet.Efter denna incident har jag inte slutat att tänka på varför vi gör sådana saker? varför tar vi oss rätten att kränka en annan människa på detta vis? Mår vi bättre själva av att trycka ner andra människor i skorna och spotta och spy lite galla över dem. Vad fanns det för anledning, kille var ju bara sig själv, närvarande på en tunnelbana på väg någonstans, skall han bli smutskastad för det? jag mår illa av sådant och skäms nästan för att vara människa när sådana saker inträffar.

Hur ofta hör man inte elaka kommentarer lämna folks läppar? Jämför det med hur många gånger du har hört trevliga kommentarer eller komplimanger från en främmande människa på tunnelbanan, i hissen eller på gatan. Nej jag tror faktiskt att listan över dumma kommentarer väger över och det är så tragiskt. Är det inte skönare att ge någon ett leende på läpparna genom fina ord än att bringa ångest och kanske tårar genom hårda vassa ord som skär som nålar i huden. Kanske lyckas man trycka på folks svaga punkter, kanske lyckas man bryta ner en människa genom en elak kommentar, det vet vi inte för vi ser inte allt annat där bakom den fasaden vi bygger upp utåt. Jag skulle bara vilja ta en nål och spräcka sönder alla dessa bubblor vi springer runt i. Det är dags att vi lyfter blicken från marken och ser varandra från en ljusare sida. Det kanske är svårt, men jag ska ta mig tusan försöka...

Nej nu blir jag nästan lite less... Jag har i alla fall trotts dessa tankar haft en jäkligt bra helg, den bästa på väldigt, väldigt länge i alla fall och jag har helt underbara vänner som jag håller av väldigt mycket, det hopas jag att ni vet :) Vi får ta och göra om detta snart igen för det här var en favorithelg som ja gärna kör i repris. Tackeli tack för att ni finns.


Över och ut...